Social acceptans

Idag är det söndag och igår var det eurovisionsschlagerfestival (långt ord). Det betyder att cirka en miljard artighetsfraser angående den tävlingen kommer utväxlas på arbetsplatser under den kommande veckan.

Tyvärr lider jag av ett akut socialt handikapp, nämligen mitt totala ointresse för schalger. Det går så långt att jag inte ens ogillar det, jag är bara så ointresserad att jag kan somna lika lätt som om någon berättar att han samlar på olika sorters stenar, mynt, fjädrar eller bord. Förutom att samlingar är lite festliga på ett tragiskt sätt då.

Nu är jag, hur som haver, inte längre elva timmar bort från relativ frihet utan snarare åtta. Jag gör framsteg! (Osäkert hur det är en bedrift att under tre timmars tid ha: diskat lite, druckit kaffe, tittat på TV (obs, om du som läser jobbar på Radiotjänst: jag har ingen TV, jag bara säger så för att verka cool) och tagit vagnen till jobbet.)