Dagens tacksamhet

Ibland sitter jag med ångest klockan fyra på eftermiddagen och har inte skrivit ett enda inlägg. Det enda jag intresserat mig för på hela dagen är något obskyrt internskämt på låtsasbrittiska som jag inte riktigt kan förvänta mig att folk ska ens dra på mungipan åt och ingen inspiration så långt ögat kan nå i kontorslandskapet. Tacka vet jag Jonas.

Steg 1:
Ett underligt vad ingås, glöms bort och blir ogiltigförklarat men straffat står av någon anledning kvar. En förberedelse görs. Läs mer här.

Steg 2:
En exalterad norrländsk man föreslår ett häng utanför entrén. Han skuttar genom korridorer mot frysen där han gräver fram en liten, liten illaluktande låda.

Steg 3:
En inte fullt lika entusiastisk norrländsk man sitter dystert utanför vår entré och äter sin glass med finsked. En spännande doft sprids. Dom närmaste fem-sex kvarteren utryms, men ingen märker något för alla cheferna har tagit långlunch och ingen bryr sig om oss andra.

Steg 4:
Efter en liten, liten tugga har jag en underlig smak i munnen. Munnen hos mannen på platsen fräter antagligen hål i headsetmicen. Kunder i andra änden landet dör av spårämnen som flyger via kopparledningarna. CIA beslagtar honom som massförstörelsevapen.

Steg 5:
En norrländsk man drabbas av plötslig ångest vid insikten att han 1) under en halv arbetsdag tvingas sitta och lukta mördare 2) har en anställningsintervju imorgon och intagit en mängd vitlök som skulle kunna dräpa ett kompani fulla mexikaner.