Underliga upplevelser på hemväg

För att riktigt förgylla en fantastisk arbetsdag hamnar jag givetvis bakom två riktigt sköna tjackpundare. En man och en kvinna. Den ena halvt sovandes och skrikandes den senare milt manisk.

En milslång tjackdiskussion uppstås om 1) Joey Tempest 2) hur mycket dom älskar varandra 3) tvåtusentalet 4) Joey Tempest 5) Joey Tempest 6) Vems använda spruta som är vems. Vid punkt sex inser jag att jag antagligen kommer dö av spontan världslesshet om jag inte flyttar mig och sätter mig några säten fram. Givetvis höjs rösterna också.

Jag får därefter höra en fortsatt diskussion om Joey Tempest. Han är härmed känd som tjackpundarnas Jesus. Tydligen så är det så jävla najs att knarka för pantburkspengar medan man lyssnar på en riktigt grym final countdown. Här har ni en anledning att inte börja ta droger, barn - man börjar lyssna på Europe!

När jag gått av på Frölunda Torg och slentrianhandlat på Hemköp möter jag en tjej i högstadieålder i den motsatta rulltrappan. Hon skulle eventuellt ha kunnat rädda sin begynnande övervikt om det inte vore för cheeseburgaren hon knölade in i munnen och donkpåsen hon hade i handen. Plötsligt känns tjackpundarna rätt fräscha ändå. Det är ungefär där jag börjar inse att det är något som slagit riktigt slint i mig, men jag kan inte riktigt rå för det.