Turister, söndagar och hårdrock (saker jag inte gillar)

I efterdyningarna av ännu en omgång stadiorock så skriver GP att folk tyckte att AC/DCs ljud inte dög. Jag antar att det är för att medelåldern var över 40 och dom flesta besökarna snittade en konsert var femte år. Fredrik Strage tyckte iallafall att det dög fint, och då gjorde det väl det.

Strax efter att jag läste dom övertråkiga insändarna om konserten började jag få tillbaks mina undanträngda minnen från söndagen. Dom där hemska upplevelserna av att i strålande solsken ta en lugn promenad någonstans i Göteborgs innerstad en sommardag. Fast inte vilken sommardag som helst, utan en där femtio tusen extra turister kommit för att titta på ett avsomnat, överbetalt rockband.

En dag då det är okej att gå med sin ölmage ute, det är okej att dricka smuggelöl och skrika på skånska mitt i stan. Det är okej att ha på sig beigea chinos och en splitterny hårdrockst-shirt trots att man jobbar som mellanchef i Skövde.

Man svenssonåker ett intercitytåg och dödar några timmar med Mariestads mellanöl för 47 kronor burken. Hoppar av och köper en glass och en två storlekar för stor piratat t-shirt av en kille som pratar engelska med konstig brytning. Sen vandrar man igenom staden och beter sig allmänt jobbigt, äter på Hard Rock Café och låtsas att 79-kronorslager är exklusivt.

Sen är det bara att köa någon timme, headbanga med sin gubbsnagg och sen tåget hem till Dalsland igen. Kanske en ledig måndag för att njuta av en långhelg. Nått att berätta för barnbarnen.

Nu ser jag bara fram emot att U2 kommer till stan. Det blir lika roligt som när Göta Kanal 4 kommer på bio.