Okej, jag får erkänna en grej. Micadeliahypen igår beror egentligen bara på en sak. Jag har en sjuk svaghet för kvinnor som gör covers på mäns låtar. Det är någon läskig transsexuell musikgrej jag har.
En freudiansk analys tack. Men ärligt talat, Emelie Simon låter ju hur sexig som helst när hon gör "I Wanna Be Your Dog" - visst Iggy låter ju skönt snuskigfarbror som vanligt, och Bob Hunds geniala cover av samma låt är också bland en av dom bästa som finns där ute, men Emelie Simon får ändå deras grejer att blekna.
Nouvelle Vagues "Too Drunk To Fuck" (notera hur man här använder både "too" och "to" i samma mening. Det är alltså två olika ord. Uppfattat?) äter upp Dead Kennedys och till och med Lambrettas "Livet Är En Fest" är riktigt riktigt bra. (Alltså. Lambretta? Seriöst?).
Alltså: Micadelias "Cinamon Girl" var bättre än Neil Youngs. Hur mycket det än tar emot att säga.
(Obs, är jag den enda som är drabbad av denna fetisch? Annars kanske vi skulle kunna starta ett forum och diskutera vår underliga sexualitet. Typ som pedofiler, butchbögar och frånskilda fembarnsmammor med S&M-ambitioner. Det hade varit coolt.)
(PS, jag ska egentligen inte skriva om musik här, men jag är så dryg så ibland är det det enda jag kommer på att skriva om. Auch.)
torsdag 26 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag håller med om att dina två första exempel är grymt bra låtar. Har försökt få tag på exempel tre men eftersom jag vägrar spotify tycks det vara en omöjlighet. Å andra sidan kanske jag inte får uttala mig eftersom jag själv ska tillhöra det kvinnliga könet men å andra sidan har min fetich för snygga bönor växt sig allt starkare med åren jag menar vem hade inte bagat en kväll med Karen O, Courtney Love, Debbie Harry eller den förhållandevis nya godbiten Lily Allen.
SvaraRaderaSjälv hade jag gärna hängt med en preheroinistisk Amy Winehouse också.
SvaraRaderaKaren O har gjort en del grymma sajer. Hon var bland annat med på I'm Not There-soundtracket och gjorde en fin cover på Highway 61 Revisted (en av mina favoritdylan också suck, jag blir så kär) som du borde lyssna på.
Lambrettas cover på Nationalteatern kommer nog inte gå om Hurt på covertopplistorna i första taget so to speak, så du går inte miste om så mycket ärligt talat.